Kvällens vandring tog oss från Stockby längs kanalen mot Kottla och vi besökte de hyddor som finns längs vägen. Det var fortfarande många människor ute som njöt av den ljumma kvällen, fågelsången och grönskan.

När vi rastade vid Bäverhyddan hade inga bävrar visat sig och vi hyste väl inget större hopp om att de skulle göra det heller när vi bröt upp för att återvända på kanalens andra sida.

Den nedåtgående solen speglade sig i den pollenbemängda ”bäverrännan”. Klockan var strax före 21.00 när det plötsligt långt där borta syntes ringar på vattnet – och ja, där kom dom! Sedan dök de under ytan och vi kunde följa deras framfart via de små luftbubblorna – under bron och ut i Kottlasjön.

Där simmade de fram och tillbaka ett tag, uttryckte sitt missnöje med vår närvaro genom kraftfulla plask med stjärten och återvände sedan in i alkärret. Den ena satte sig vid kanten och åt, från den andra hördes gnagande ljud inifrån kärret.

FAKTA

Bävrar kan bli upp till 75 cm långa utan svans och väga 20 kg. Den täta pälsen skyddar djuret mot kyla, den sköts noga och smörjs in med ett flottigt ämne, bävergäll. Den kraftiga svansen liknar en fena och de har simhud mellan fingrarna. De klarar sig under vattnet utan att andas i upp till 15 minuter, men oftast dyker de 4 till 5 minuter.

Hyddan har sin infart under vatten och består av två rum, kök och sovrum! De går inte i ide utan är aktiva hela året. Mellan april och juni föds ungarna, det kan bli upp till fyra ungar.

De fäller träd för att få material till dammbyggen och hyddan, vanligen träd med en diameter upp till 25 cm. Är de större gnags stammen lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid Kottlasjön. Födan består främst av blad, bark, rötter, kvistar, örter och vattenväxter.

Guider: Eddie Granlund, naturfotograf och Helena Klangemo, naturguide
Text och bild: Eva Backlund