Vi blev en liten och mycket naturintresserad grupp som följde med på Isaks kvällspromenad runt i lövskogslunden på onsdagskvällen.

Ovanför Larsbergs brostuga växer en av lövskogslundens alla mäktiga ekar, de tar god tid på sig att växa sig stora, lever ett långt liv och tar lång tid på sig att förmultna och dö. Under sin livstid huserar de många av lundens alla djur.

Den här eken är inne i sista stadiet. Nedanför klipporna simmar ett par snatteränder.

Vår yngsta deltagare visste redan allt om vätterosor, att de växer tillsammans med hassel och bara är lite svagt rosa och vita. ”Det finns jättemånga såna i Larsbergsparken, vid gungorna” berättade han.

Efter rundturen bland vitsipporna i den fridfulla lunden återstod det sedan bara en sak, den utlovade ugglan. Fanns den där? Det såg inte så hoppfullt ut, men efter att Isak framfört en del ”uggleljud” tittade den plötsligt ut högt upp i ett gammalt träd. Vad är det för oväsen ni har för er?!

En perfekt avslutning på en trevlig kvällspromenad!

På vägen hem passerade jag Larsbergsparken, och han överdrev inte, där finns massor!