Klas Ancker pratade om skogsbruk och alternativa brukningsmetoder nu och i framtiden.

Det här är en riktig urskog, berättade Klas. Här har inte avverkats efter istiden. Och skogen är vacker och behaglig att färdas i till fots. Men den ligger inte i Sverige. Den svenska urskogen höggs bort under 1800-talet. Bilden är från ryska Karelen.

Sedan kalhyggesbruket infördes i Sverige efter kriget har en gigantisk omdaning av det svenska skogslandskapet skett. Så här ser det ut på stora ytor efter kalavverkning. Endast spillror av naturlig skog finns kvar. Och detta är skador som tar mycket lång tid att reparera.

Stora skador i skogen orsakas av de väldiga maskiner, som används då virket transporteras ut från skogen och vid markberedning. Men det finns forskare och andra som ifrågasätter detta sätt att bruka skogen. Och det är inte enbart med tanke på naturmiljön.

Detta är en bild från en skog utanför Alingsås. I den har man huggit bort ca hälften av stående volym. Bara mogna träd hart tagits.  Dom halvstora får växa till sig. Om 25 år kan man skörda lika mycket kvalitetsvirke och med mycket god ekonomi.

Man har också kommit fram till att kalhyggesbruket på lång sikt är ekonomiskt tvivelaktigt.  Tyvärr motarbetas dessa forskare inom skogsnäringen.

Som en framtidsbild visade Klas att uttransport med hjälp av luftballong kan vara en framkomlig väg. Detta är inte så utopiskt som det kan låta. Bilden är från Kanada i en besvärlig terräng.

På Lidingö används inte kalhyggesbruk längre. Men vi har inom Naturskyddsföreningen och i Skogsgruppen (en sammanslutning av föreningar med intresse för skogsfrågor på Lidingö) reagerat mot hårdhänt skogsbruk även här. All skog på Lidingö är ju alldeles intill husknuten och rekreationsskog för oss alla. Naturligtvis måste en sådan skog skötas med extra varsamhet.

Text/bild: Christian Gottlieb/Klas Ancker