Våren hade gjort ett litet uppehåll denna pingstdag, det var kallt och regnet hängde i luften när vi begav oss ut i skogen. Turen tog oss från Elfvik genom skogen fram till Fågelöudde och tillbaka.

Under Folke och Virginia Kustvalls kunniga och trevliga ledning glömde vi snart bort vädret och hängav oss åt naturens små under.

Det dröjde det inte länge innan en liten grön alglansbagge, på en gren av klibbal, fångade gruppens intresse. Skalbaggen och dess larver livnär sig på alens blad.

Vårsidenbin och sandjägare är solkrävande och ville inte visa upp sig, men deras bon kunde vi se i sanden vid skogsbrynet.

Så här ser vårsidenbiets bo ut. Varje hona anlägger ett eget bo, som de gräver ut i den sandiga marken. Bina ordnar 3-6 celler för larverna i varje bo. Cellerna är vattentäta och förses med ett förråd av pollen som mat. Larverna äter av provianten och utvecklas sedan till nya bin nästa vår. Wikipedia om vårsidenbin

Den gröna sandjägarens larver lurar i sina lodräta hålor på förbipasserande myror och andra bytesdjur. På varma och sandiga platser, som här vid ridstigen mot Fågelöudde, fanns hundratals sådana bon. Wikipedia om sandjägare

Trädpiplärka, kungsfågel, taltrast, lövsångare, svarthätta och bofink sjöng för oss. Sången verifierades omedelbart med hjälp av den förträffliga fågelsångsappen.

På vägen tillbaka passerade vi en mäktig gran. ”Säkert en av Lidingös största”, säger Karin Byström. På en äng vilade en stor flock grågäss och längs vägen stötte vi på en räv som förskräckt hoppade undan.

Framme vid Elfvik igen kunde vi bekanta oss med gårdens alla djur – ett litet bedårande föl och massor av lamm bland annat. Livet på landet!

---

Fåglar, blommor och småkryp 7 juni 2015

Söndagens vandring startade vid Kottlasjöns badplats och tog oss sedan på ringlande stigar runt Stockbysjön och tillbaka. Vi passerade ängsmark, sumpmark, klipphällar och storskog. Virgina och Folke pekade ut och berättade om de växter och djur som kom i vår väg. Visste du att det finns fyra olika sorters smörblommor som man lätt själv kan skilja på och mängder med olika maskrosarter?

Det visade sig vara ett både intresserat och kunnigt gäng, där många hade varit med förr så det blev mycket diskussioner längs vägen. Själv försökte jag hänga med så gott jag kunde och ta bilder på så mycket som möjligt. Det här är ett urval av allt vi såg (klicka på bilderna för att se dem i större format):

Den gula blomman är skelört, närbesläktad med vallmoväxterna. Virginia berättar om dess orange och giftiga mjölksaft, som också kan vara irriterande att få på huden.

Virginia artbestämmer en smörblomma och det antecknas flitigt.

Spången över Stockbyån vid alkärret. Här växer stora ormbunkar av olika arter.

Klas gladde sig åt alla stora gamla träd längs vår väg. Den här tallen är minst 150 år säger han. Folke står vid en lite mindre tall som råbocken använt för att feja sina horn på.

Vid Stockbysjöns strand stod en gråhäger och filosoferade.

På övre raden en fibbla samt tallens första anlag till kottar. Den pollinerade lilla röda honkotten blir grön det andra året för att det tredje året komma ut som en fullfjällad tallkotte. På undre raden viveväxten vattenblink, som vi hittade i alkärret vid Stockbyån, samt en blå teveronica.

Vid Kottlasjöns strand hittade vi en frusen trollslända från gruppen skimmertrollsländor. Kanske väntande han på att en lämplig hona skulle dyka upp.  Foto: Klas Ancker

Nötskrikan övervakade oss med skarp blick när matsäcken togs fram.

Lyssna på några av de mästersångare som underhöll oss längs vägen!

Lövsångare l Svarthätta l Törnsångare  l Gärdsmyg
(Länkarna går till Fågelsång.se)

Text och bild (där inte annat anges): Eva Backlund, som var med för första gången.