Vandringen började vid Elfviks gård som är Lidingös enda aktiva jordbruk med djurhållning. Just nu är lamningen i full gång, 99 små lamm hittills! Några av dem hade vågat sig ut i den kyliga morgonen.

I hästhagen vid Fisksjöäng såg vi den skira vita nagelörten, ett bestånd dvärgvårlök samt några gullvivior med knopp. Innan ängen blev hästhage fanns här ett helt hav av gullvivor om våren.

Ett gäng starar sökte föda en bit bort och på en trädstam kunde vi följa trädkryparens framfart uppför stammen. Till skillnad från nötväckan kan den inte krypa nedåt på stammen. Nere vid Duvholmens brygga sågs en ensam småskrakehane som simmade mot Rävviken. I skogen hördes rödhakens porlande klara toner blandat med blåmesens mer enstaviga sång. Vi hörde även taltrasten sjunga och hörde nötväckans energiska läten.

Det blev inga vilda bin denna gång!

Väl framme vid de vilda binas boställe (längs ridstigen mellan modellflygfältet och parkeringen vid Fågelöudde) kunde vi konstatera att det enda som flög i luften denna dag var några glesa snöflingor, bina föredrog att stanna nere i sina bon.

Folke berättade om naturvårdsprojektet ”Främjande av vårflygande bin på Lidingö” där vi tillsammans med kommunen har röjt sly, grävt ut närmare 100 meter och fyllt på med ny sand på en del av sträckan. Vilda bin är viktiga pollinatörer och ett stort antal av dem är marklevande och beroende av sandblottor.

Folke kommer att följa upp vad som händer under denna och kommande säsonger. Det finns också planer på att komplettera/förlänga sandbädden i en senare etapp. Nu diskuteras också hur födoresursen sälg ska kunna skyddas och förstärkas, eventuellt även genom nyplantering.

Läs mer om binas liv: Förra årets vandring

Rapport från naturvårdsprojektet Främjande av vårflygande vildbin på Lidingö