Lördagens vandringar började på topp för bägge grupperna, den ena (som detta reportage följer) ledd av Isak och den andra av Helena. Kattugglans unge visade sig högst upp i en tall i Ekbacken! Honan satt som vanligt uppe i sitt bo och skådade lite sömnigt ut över nejden.

OBS! Bilden är från ett tidigare tillfälle.  Naturpärlor Ekbackens lövskogslund
Vid stranden nedanför Dalenum såg vi skrattmås i sommardräkt, vigg och gräsand.

Vandringen fortsatte vidare mot Kappsta där blåsipporna fortfarande var lite blyga i det kyliga vädret. Vi passerade minnesmärket som uppförts på Rauol Wallenbergs födelseplats och tittade på blad av spännande växter som blommar senare t ex alpsockblomma. Högst uppe på berget, vid Nidaros, blev det fikarast med strålande utsikt. Naturpärlor Kappsta

Färden fortsatte längs stranden mot Mölna.  Alen var översållad med hängen, vårkrokusarna blommade och vi såg även en balkansippa.

Framme vid Mölna lyckades vi skrämma iväg strömstaren uppströms och hittade den inte igen trots att vi lockade med vacker fågelsång från mobilen. Men Gröngölingen sjöng för oss här också! På en gren av den stora eken vid järnvägen växer den rödlistade blektickan.

Vid Kottlasjöns västra strand ligger Apelsinvillan som fått sitt namn av de orangefärgade träklot som pryder den övre verandan. I en stor myrstack såg vi spår efter Gröngölingen – ett stort hål vittnade om att den fått sig ett skrovmål. För la man sin näsduk i stacken om man var täppt i näsan. Myrsyran gjorde susen!

Och till slut en stubbe med svarta mycelsträngar från honungsskivling. Mycelet är svagt självlysande i mörker och kallades förr ”trollved ”. Svampens mycel kan bli väldigt stort och breda ut sig över områden på flera kvadratkilometer. Den nordamerikanska arten kan väga lika mycket som en blåval!

//eva