Dagens vandring, som leddes av Folke och Virginia Kustvall Larsson, inleddes med en tur i skogen. Vi har blivit bra på det där med den sociala distansen! Vi träffade bland annat på större hackspett, trädkrypare och ivrigt sjungande bofink, taltrast, rödhake och gärdsmyg. Vid kaffepausen cirklade en ormvråk högt ovanför våra huvuden, var det vår matsäck den spanade efter?
Våra vilda bin
Folke och Virginia förmedlade som vanligt mycket intressant kunskap under vandringen. De berättade att det finns ungefär 270 olika arter av bin i Sverige. Alla utom honungsbiet, som sköts av människan, är vilda bin. Även humlor räknas som bin, i Sverige finns cirka 40 arter.
Vilda bin är mycket fridsamma och inte farliga för människan. Gadden använder honorna bara i självförsvar, hanar saknar gadd.
Så här ser livet ut för våra vilda bin
Vilda bin är i regel solitära, dvs. lever ensamma och har med undantag för humlorna inga arbetare som hjälper till. Ibland kan de bygga sina bon nära varandra i stora aggregationer, men de hjälps inte åt att samla mat eller bygga bon. På bilden syns ett av våra tidigaste vårbin, sälgsandbiet.
På våren kryper de hanar som utvecklats i boet ut lite före honorna, flyger runt i boområdet och väntar på att honorna ska göra entré.
En hona möts ofta av massiv uppvakning när hon tittar ut, bara en hane får komma till men alla vill! Folke berättade att man ibland kan få se stora bollar med vildbin där hanarna försöker nå honan längst in i bollen. På något vis lyckas någon och gänget drar vidare i jakt på nästa hona.
Efter parningsperioden fortsätter hanarna att patrullera i boområdet under soliga dagar resten av sina liv, dvs. ytterligare några veckor. De gör bara uppehåll för att tanka nektar och för att sova. Honorna bygger var och en ett eller flera successiva bon som består av en gång ner i sanden med ett fåtal celler i varje bo. I varje cell läggs en matsäck av pollen innan honan slutligen lägger ett ägg och försluter cellen. När ägget kläckts äter larven upp sin matsäck, växer och utvecklas under sommar och höst och förpuppas slutligen för att nästa vår kunna krypa upp ur sanden och leva sitt liv som vuxet bi.
Vilda bin kan samla pollen i klumpar på benen eller i pälsen på magen. Här kommer ett sälgsandbi tillbaka med sin pollenlast för att fylla på cellerna i boet. Det går åt mycket pollen (som är fullt med protein) för att samla tillräckligt med mat till de nya larverna.
Tidiga vårbin som sälgsandbiet och vårsidenbiet lägger stor möda på att skapa goda förutsättningar för sin avkomma. Men många svårigheter finns på vägen. Främst gäller det brist på lämpliga sandmarker för bobygge, ont om sälg och andra födoväxter, konkurrens om födan från effektiva tambin, en rad olika parasiter och inte minst dåligt väder. Därför behöver vilda bin allt stöd de kan få.
I anslutning till detta område planerar Lidingö stad i samarbete med Naturskyddsföreningen skapa bättre möjligheter för boplatser för vilda bin genom röjning av sly och förstärkta sandbäddar.
Så här kan livet se ut för våra humlor
På våren vaknar humledrottningen, hon har varit utan mat hela vintern och är hungrig. Då är det viktigt att det finns blommande växter nära boet så att hon inte behöver flyga så långt för att hitta mat. Vårens blommande sälgar är extra viktiga för henne liksom för flera andra vilda biarter.
Humla på sälg. Foto: Rolf Harbom.
Naturskyddsföreningen inventerar i samarbete med Lidingöstad förekomsten av sälg på ön: Inventera Lidingös Sälgar
När humlan ätit sig mätt och hittat en bra boplats lägger hon upp till 20 ägg. Drottningen kan själv välja om hon ska lägga befruktade (honor) eller obefruktade ägg (hanar).
När de första honorna kläcks tar de över arbetet med att samla pollen och nektar och mata nya larver. Drottningen stannar i boet, lägger fler ägg och kontrollerar arbetarnas jobb. Genom att mata honlarver extra mycket utvecklas nya drottningar. Hanarna däremot har en enda uppgift – att para sig med en drottning. Framåt hösten dör hanarna och den gamla drottningen. Nya parade drottningar letar då efter lämpliga övervintringsplatser och på våren fortsätter kretsloppet.