Sen vår i kombination med tidig sommar gjorde att växtligheten i Ekbacken fullkomligt exploderade i maj och kvar till oss fanns mest utblommade och vissnade vårblommor. Men vi fick se en del sommarblommor och undersöka hur själva lunden utvecklats efter förra vårens röjningsarbete.

Det växer!

Förutsättningarna för lundmiljön och den artrikedom vi ser idag skapades redan under 1800-talet då en flottbro färdigställdes mellan Djurgården och Lidingö med fäste vid nuvarande Larsbergs brygga. Den användes bland annat vid lidingöbornas mjölkleveranser till huvudstaden (Mjölksurrevägen finns ju fortfarande). Illustrationer från 1883 visar att lunden redan då såg ut ungefär som i dag.

De hamlade träden (högstubbarna) har skjutit skott och börjat utveckla nya trädkronor precis som planerat. Undervegetation och rotskott har börjat breda ut sig och behöver fortsatt hållas efter.

Så här såg det ut för ett år sedan

Blommorna

Många sommarblommor har redan kommit och vi såg även rester av en del ovanliga lundväxter.

Tandroten, som fått sitt namn av att roten ser ut som en utdragen tand, är lätt att känna igen på sina parflikiga blad, violetta blommor och mörka groddknoppar i bladvecken. Groddknopparna är växtens sätt att föröka sig och mycket omtyckta av lundens ringduvor!

 

Vätterosen saknar klorofyll och är en parasitväxt som lever i symbios med hasselns rotsystem. På våren skjuter jordstammen upp ljusrosa väldoftande blommor som utvecklar frön som faller till marken.  Den kan även blomma och utveckla frön nere i marken.

 

I skuggan under träden hittade vi  blommande myskmadra, en växt som vi importerat till våra trädgårdar och även använder som kryddväxt.

 

 

Tjärblomster bredde ut sina tuvor i solen bland klipporna. Den har en seg tjärliknande substans under bladrossetten som motar besökare underifrån, den vill ha besök av flygande pollinatörer!

Fler blommor hittar du här:  Lövskogslunden i Ekbacken

Vandringen leddes av Karin Byström med assistans av Christian Gottlieb och var en gemensam aktivitet från Naturskyddsföreningen och Friluftsfrämjandet.

PS. På väg hem såg jag att några av ekarna har vita blåsor på bladen. Det är Ekstyltmalens larver som utvecklas där. Den lever i en översidig blåsmina på ek, i början ser den ut som snigelsekret för att så småningom uppta nästan hela bladet.  Det ser tråkigt ut men en stor ek tar ingen långsiktig skada av angreppet.